På Skafferiscenen på Bokdagarfredagen 26 juli Bokdagardebuterar Lars Burman. Det gör även den Dalslandsbördiga 1700-talspoeten Johan Risell, vars postumt alldeles färskt utgivna debutverk Johan Risell – Samlade dikter ges ut och presenteras av Burman. Risell som av sin samtid ansågs ha en framstående plats i sin tids litterära värld, men som efter sin tidiga död glömdes bort, bland annat på grund av en elak och rolig dikt om Åmål, en sorts ”Fucking Åmål” för sin tid.
Lars Burman är professor i litteraturvetenskap och överbibliotekarie vid Uppsala Universitet. Han har gett ut ett tiotal litteraturvetenskapliga böcker. Nu är han aktuell med alldeles färska Johan Risell Samlade dikter: Utgivna med inledning och kommentarer av Lars Burman, den första utgåvan av den dalsländska 1700-talspoeten Risells samlade poesi, som Burman upptäckte helt nyligen. Ett sensationellt litterärt fynd, därtill av en erkänd, hyllad författare från Dalsland, från Edsleskog strax utanför Åmål.
På 1700-talet betraktades han som en stor poet, men med bara några få dikter på sitt CV föll Johan Risell snabbt i glömska. Därför slog överbibliotekarien Lars Burmans hjärta några extra slag när han hittade ett femtiotal okända poem i en bortglömd bibliotekssamling.
Inte många har idag hört talas om poeten Johan Risell, som dog bara 27 år gammal. Men på 1700-talet ansågs han vara en stor poet. Någon kallade honom ovanligt kvick och lärd och ”ibland de ypperste svenske poeter”. En av århundradets främsta poeter, Hedvig Charlotta Nordenflycht, kallade honom en skald av det äkta slaget ”som av Sång-Gudinnors händer lärde sina harpeslag”. Och i Sveriges första litteraturhistoria från samma tid slås det fast att Johan Risell ”har skaffat sig en framstående plats bland denna tids svenska skalder.”
I den Fryxellska samlingen hittade Burman här om året Johan Risells manuskript. Undangömt i det gamla läroverksbiblioteket i Karlstad, nu vårdat av stadsbiblioteket, fanns hundra tätskrivna sidor med dikter i svårtydd 1700-talshandstil.
Lars Burmans tanke svindlade när han höll manuskriptet som ingen läst på tvåhundra år:
– Hjärtat klappade lite fortare, det var en känsla av både förundran och nyfikenhet. Nu är det möjligt att skapa en bredare bild av ett förlorat författarskap, säger Lars Burman.
Redan trettio år efter Risells död tvingades Nordenflycht medge att han var rätt okänd. De sju dikter som varit kända under hans levnad räckte inte för att ge Risell en varaktig berömmelse, och 1800-talets estetiska förfining avfärdade även de kända som lite för råa och grova. Exempelvis uppskattades samtiden inte hans elaka och roliga dikt om Åmåls allmänna uselhet.
”Estetiken förändras och samma öde drabbade inte Lukas Moodysson när han gjorde ”Fucking Åmål”. Märkligt förresten att idylliska lilla Åmål alltid tycks råka särskilt illa ut när den svenska småstaden skall klämmas åt.” skriver Burman i en essä i Svenska Dagbladet apropå Risellfyndet.
Vidare klassificerar Burman den Dalslandsbördiga 1700-talspoeten som en ”singer-songwriter” som skrev om kärlek och krig.
Mer information om och biljetter till sommarens Bokdagar i Dalsland hittar du här.