Första författarna klara till sommarens Bokdagar i Dalsland

Författaren och journalisten Magnus Västerbro mottog Augustpriset i facklitterära klassen 2018 för boken Svälten – Hungeråren som formade Sverige. 2021 Augustnominerades Tyrannens tid. Om Sverige under Karl XII, hans sjätte bok, i klassen Årets fackbok.

Om Tyrannens tid skrev Dagens Nyheter i sin recension bland annat: ”En fenomenal skildring av ett rike i sönderfall och av den svenska stormaktens dödsryckningar.”

”En mäktig historieskrivning. Västerbro är en lysande berättare och visar hur bra populärhistoria faktiskt kan vara”, skrev Göteborgs-Posten.

Och Svenska Dagbladet:

”Som framgår … är det svårt att inte gripas av Västerbros historier, vilka kastar ett lika välbehövligt som förskräckande ljussken över den svenska stormaktstidens kusliga slutakt.”

Foto: Fredrik Hjerling

Mats Jonsson har skildrat sitt liv i sex kritikerhyllade serieromaner, senast När vi var samer (2021), som nominerades till Augustpriset. Han skriver också barnböcker, bland annat Blod i gruset (2019) om skotten i Ådalen. Han bor i Sandslån i Ådalen och har som mål att skildra hela sitt liv i serieform.

Hans sommarprat i P1 2021 blev ett av årets mest lyssnade och hyllade. Han har skapat en hel del debatt kring den aktuella frågan om alternativ till att leva i storstäder, i synnerhet Stockholm.

”Detta är en strålande seriebok, stundtals väl faktatung och förstås, rent ut sagt deprimerande, men det är mödan värt att stå ut och läsa vidare denna otroliga släktkrönika, som illustrerar viktiga delar av Sveriges, och Sápmis, bortglömda historia”, skrev Göteborgs-Postens recensent.

Aftonbladet skrev: ”När vi var samer är trots sin närkamp med samisk historia och det svenska kolonialväldet, ingen bitter bok. Ilska och temperament, ja, närhet och inlevelse. Mats Jonssons berättarteknik är också så befriande, växlingen mellan reportage och fiktion – alltid med det mänskliga i centrum – är lika avväpnande som spännande.”

”Tragisk på ett bra sätt är verkligen undertonen i Mats Jonssons fantastiska självbiografiska berättelse. Här finns en stark längtan efter känslor som gått förlorade – efter barndom, tillhörighet och gemenskap. Det är impulser som alla kan känna igen sig i, men Jonsson har viktigare ärenden än att plaska runt i nostalgidammen. Han letar inte bara efter sina egna rötter, utan efter ett helt folks”, skrev Expressen.

Foto: Emma-Sofia Olsson

Agnes Lidbeck golvade redan med romandebuten Finna sig 2017 både kritiker och läsare. Romanen blev en av det årets mest omtalade och omtyckta böcker och tilldelades Borås Tidnings debutantpris. 

Finna sig följdes upp av Förlåten (2018) och Gå förlorad (2019), som båda fick ett varmt mottagande i recensioner och bland läsare. Hon har länge stått högt upp på önskelistan hos Bokdagar i Dalslands litteraturgrupp. Och äntligen har man lyckats engagera henne – och det med ännu en kritikerhyllad roman, Nikes bok, som hon nu är aktuell med. Lidbeck är också en flitig debattör och medverkar ofta i såväl Dagens Nyheter som SVT:s litteraturprogram Babel.

Nikes bok är ett detaljerat porträtt av en tid och en plats. Generationer kopplas ihop och frigör sig, ljuger och längtar. I bakgrunden sker de stora samhällsförändringarna. Motsättningarna skärps, dörrar öppnas. Och så finns de som hittar hem. Som hittar rätt.

”Det är ett praktverk Agnes Lidbeck har åstadkommit med ’Nikes bok’. Omfånget är imponerande, visst, men genomförandet desto mer så”, skrev Svenska Dagbladet i sin recension.

Dagens Nyheter menade:

”Hos Lidbeck är kärleken, vänskapen och bandet mellan barn och förälder krafter som kan försätta en hel bygd i gungning och vara lika ödeläggande som livräddande.

Att läsa Lidbecks tidigare romaner kunde upplevas som att vistas i ett kvavt rum – och det var just det, det där envetna borrandet i obekväma tillstånd, som gjorde dem så bra. Men med ’Nikes bok’ känns det som att hon har brutit sig loss ur en estetik som i längden riskerade att stelna och i den piskande vinden från Östersjön hittat en förlösande litterär frihet.”

Foto: Elvira Glänte

Zanyar Adami är författare, föreläsare och filmregissör. Han har en bakgrund som prisbelönt tidningsmakare (Gringo) och filmskapare (Gerillasonen). Glaspojken är hans debutroman för vilken han nominerades till Adlibrispriset 2021.

En pojke föds 1981 som son till två kurdiska gerillasoldater. De upptäcker tidigt att pojken har en blodsjukdom som utan rätt vård kan innebära döden. Han lämnas hos sina morföräldrar, men familjen tvingas fly kriget från Iran till Irak där de överlever svält och bombanfall. De lyckas skicka pojken till Sverige där han som ensamkommande femåring hamnar hos en fosterfamilj. Året därpå flyr även föräldrarna och pojken får äntligen bo med dem – i ett svenskt slott. Men föräldrarna är nedbrutna och förtvivlade över att ha lämnat pojkens syster i Kurdistan. En roman om längtan och livsgnista, utsatthet och styrka, svek och kärlek.

Glaspojken är Zanyar Adamis litterära debut, hans självbiografiska uppväxtskildring berättad ur barnets perspektiv.

”Zanyar Adamis självbiografiska barndomsskildring är full av sådana filmiska episoder, och bär på ett närmast osannolikt stoff. […] Jag kan bara hoppas att många öppnar sin blick för denna berättelse om livet i makternas våld, och om den värld som är varje människa”, skrev Dagens Nyheter.

Borås Tidning skrev:

”Författaren står orubbligt på det lilla barnets sida. […] Språket är lika vackert som rakt och skoningslöst. […] Glaspojken är en bok som gör ont. Förutom att vara en personlig barndomsskildring beskriver romanen på ett närgånget och klarsynt sätt de oläkta sår som många flyktingbarn bär på.”

Sydsvenskan skrev bland annat:

”Alla som i den rådande debatten slänger sig slarvigt med begreppet ensamkommande flyktingbarn kan här förstå vad det verkligen kan betyda. […] Det råder ingen tvekan om att Adami kan berätta. Och jag kan inte tänka mig något mer angeläget litterärt tema än flykt just nu. Inte minst när det, som här, vänder skrattspegeln mot det förment normala och svenska.” 

Foto: Andy Prhat

Daniel Bergman har arbetat som biografmaskinist, passare, first assistant director och regissör. Han har regisserat både spelfilmer, som Söndagsbarn, och dokumentärer som Prioritet ett, om ambulanspersonal i Malmö.

En film som fick honom att byta bana, utbilda sig till ambulanssjuksköterska och arbeta inom yrket både på Gotland och i Stockholmsområdet.

Hjärtat är hans debut som författare. Det är en bultande historia om ett hjärta som ständigt gör sig påmint, både i bildlig och bokstavlig bemärkelse. Han berättar om ett liv som tagit många överraskande vändningar: från en karriär inom filmen till den som livräddare. En livräddare som ständigt behöver räddas till livet. För Daniel Bergman drabbas på kort tid av två allvarliga diagnoser, både MS och ett hjärtfel av det allvarliga slaget. Han berättar om utryckningar där han befunnit sig på bägge sidor, och det med en nerv som gör boken till en hisnande läsning.

Boken är skriven till en djupt älskad dotter, som maktlös får se hur sjukdomarna griper in i deras gemensamma liv. Men den är också historien om ett ensamt konstnärsbarn på sextio- och sjuttiotalen, som vid fem års ålder drabbas hårt av filmens magi; om kärleken till att göra film och en stigande motvilja mot allt liv kring filmen: ytligheten, stressen, falskspelet. Och ett porträtt av två högst egensinniga konstnärsföräldrar, två tydliga och samtidigt undanglidande gestalter, var och en på sitt sätt.

”En elektrifierande text … vilken story. Och nerv”, skrev Dagens Nyheter i sin recension.

Aftonbladet skrev bland annat:

”En bok som verkligen både roar och berör.”

Photo: Dalibor Gluck / CTK / TT

Anna Grinzweig Jacobsson är teknologie doktor i fysik, skribent och leder Judiska salongen i Göteborg. Flykten till Marstrand är hennes bokdebut.

Hon har även skapat en utställning som hon turnerat med i hela Västra Götaland. Den kommer även att visas i Åmål i samband med årets Bokdagar i Dalsland. Hennes framträdande är också starten på ett nytt samarbete mellan Bokdagar i Dalsland, Judiska salongen och Åmåls Försvarsutbildarförening.

I november 1969 placerades tvåhundra polsk-judiska flyktingar på Marstrand, för att bo på ön under vinterhalvåret och lära sig svenska. De hade blivit fördrivna från sitt hemland, där de levt i generationer, och började sina nya liv på en kall och ödslig klippö.

Vissa hade överlevt Förintelsen, andra hade vuxit upp efter kriget utan att känna till sin judiska bakgrund. Polens antisemitiska kampanj blev en chock som förändrade allt.

Anna Grinzweig Jacobsson var själv en av flyktingarna, då sex år gammal och för liten för att kunna minnas. Nu, femtio år senare, har hon närmat sig sin historia genom att söka upp de andra och låta dem berätta. Vad var det egentligen som hände i Polen? Hur kändes det att hamna på just Marstrand, den första platsen i Sverige där judar blev tillåtna att bosätta sig på 1700-talet? Hur blev livet i det nya landet?

Resultatet är en rösternas väv där både de som flydde och de som tog emot tar plats. Handlingen utspelar sig också på svenska ambassaden i Warszawa, där ambassadören förde en lång och trägen kamp för att få svenska myndigheter att ta emot de polska judarna. Flykten till Marstrand är en levande berättelse om traumatiska och okända händelser med stark koppling till samtiden.

Göteborgs-Posten skrev:

”Några tusen fann sin flyktort i Sverige. De utgör idag ett praktexempel på att svensk immigrationspolitik kan lyckas. De är väl integrerade i samhället. Som en socialt framgångsrik grupp utgör de en antipod till dagens segregerade nysvenskar.
   Initierade inblickar i denna minoritet erbjuds i intervjuboken ”Flykten till Marstrand” av Anna Grinzweig Jacobsson. Författaren utgör själv ett levande exempel på denna framgångssaga. Hitkommen vid endast sex års ålder, oönskad i sitt hemland, tar hon sig här upp till en samhällets topposition som teknologie doktor. Vid nästan ändad yrkesbana tar hon sig före att intervjua sina exillandsmän om deras upplevelser kring fördrivningen från Polen och upptagandet i det svenska samhället.”

”Detta är ett välskrivet och fascinerande bidrag till den svenska immigranthistorien om en grupp och en händelse som nästan är bortglömd i det svenska kollektiva minnet och som man gärna vill läsa mer om”, skrev BTJ.

Foto: Maja Kristin Nylander