Bokdagar i Dalslands och Forum för poesi och prosas författarkväll torsdag 11 oktober på Harrys i Åmål:
Tomas Bannerhed och Mirja Unge!
Entré 100:- (för medlemmar i Dalslands Litteraturförening 60:-). Mellan kl 18–19 serveras en soppmåltid på Harrys för 90:-.
Ej förköp, kontant eller swish i entré, begränsat antal platser!
Författarkvällarna är ett samarbete mellan Bokdagar i Dalsland, Författarcentrum Väst, Åmåls kommun och Harrys Åmål, med stöd från Studieförbundet Vuxenskolan.
Med reservation för eventuella ändringar.

Tomas Bannerhed är författare, fil kand i medie- och kommunikationsvetenskap, statsvetenskap och sociologi och har arbetat som universitetslärare, utredare och redaktör. Hans skönlitterära debut Korparna utkom 2011 och tilldelades bland annat Augustpriset och Borås Tidnings debutantpris. Romanen skildrar livet i en småbrukarfamilj under ett år i slutet av 1970-talet. Faderns psykiska problem blir alltmer akuta och sonen Klas, själv sängvätare, plågas av skuld för att han inte förmår hjälpa sin far och inte kommer att ta över gården Undantaget som gått i arv i flera generationer. Han flyr till fåglarnas värld och hoppas att den inflyttade storstadsflickan Veronika ska ta honom med till ett annat liv. Tomas Bannerhed fick även Studieförbundet Vuxenskolans författarpris 2011, Stora Läsarpriset 2012 och Linnépriset 2014 samt nominerades som ende svenske författare till The Independent Foreign Fiction Prize i Storbritannien 2015. Romanen har översatts till bulgariska, danska, engelska, estniska, franska, holländska, norska, turkiska och tyska och har också blivit långfilm i regi av Jens Assur. Filmen hade världspremiär på festivalen i Toronto i september 2017 och svensk biopremiär månaden efter. Hösten 2015 gav han ut fågelprosasamlingen I starens tid tillsammans med fotografen Brutus Östling. Den har översatts till tyska och legat till grund för den uppmärksammade radioserien Bannerheds bevingade vänner i P1. Han har framträtt på Bokdagar i Dalsland tidigare.

Hans nya bok, Lugnet, är en roman om begär och hämnd i ett Stockholm på tröskeln till det nya millenniet. Urban har flyttat från landet till staden för att börja ett nytt liv, kanske som dokumentärfilmare. Men efter en misslyckad kärlekshistoria tar ensamheten över, han fylls av missmod, drar sig undan människorna och börjar odla ett säreget intresse för fågelägg. Han hoppas att en ny förälskelse ska rädda honom men plågas av skuld för att han aldrig förmådde besvara breven från sin mamma. Det är Tomas Bannerheds första roman efter Korparna.

Mirja Unge är författare och har hyllats för sin särpräglade berättarstil och mottagit flera prestigefyllda priser för sina böcker. Hon debuterade 1998 med romanen Det var ur munnarna orden kom, och har sedan dess givit ut romanerna Järnnätter (2000) och Motsols (2005) samt novellsamlingen Brorsan är mätt (2007). Utmärkelser i urval: Katapultpriset 1999, Tidningen Vi:s litteraturpris, 2005, Aftonbladets litteraturpris, 2007. Hennes nya roman Jag går och lever har också kritikerhyllats.

”Jag vågar påstå, att trots sin relativt sparsamma produktion, är det svårt att överskatta hur avgörande Mirja Unge varit för att vitalisera den svenska prosan under början av 2000-talet… När jag börjar läsa nya boken tänker jag först att Unge helt och hållet är tillbaka där hon började, bland de unga, buttra på landet som söker identitet och tillhörighet. Men det har hårdnat avsevärt i bygden. Blivit riktigt rått. Den värld som Unge skriver fram den här gången är smärtsam att ta del av”, skrev Kristoffer Folkhammar i Aftonbladet.

”Vetskapen om att det finns hopp för Tove gör att man inte drunknar i svärtan, och så Unges underbara språk förstås. Unge jobbar med satsradningar vilket skapar en omedelbarhet, en känsla av liv som pågår. När jag någon gång vill bläddra tillbaka tar det emot, som att berättelsen ska fortsätta utan mig. Språket växlar mellan denna, på ett sätt, tonåriga omedelbarhet och råhet och en vuxnare, distanserad skärpa. I denna växelverkan gör det ordlösa sig smärtsamt påmint, det som inte är bundet till tiden. Det tungt, och mycket skickligt”, skrev Gordana Spasic i Göteborgs-Posten.